Brunchdöden och inversionarmy

Igår intogs det brunch på Joes Farellis, första advent och allt. Helt ok, har ätit där förut, men jag blir så sjukt mätt. Ni som känner mig personligen, eller vad säger jag... ALLA som sett denna blogg och myriaden av matbilder vet att det här med mättnad är ett sällsynt fenomen i mitt liv. Blir helt enkelt sällan mätt. Men igår blev jag f-n proppmätt. Kombinationen av sallader i fet dressing, pannkakor, stora kvantiteter ägg och goda efterrätter var för mycket även för mig.

Envis som jag är körde jag ändå det inplanerade passet på crosstrainer. 1 min intervaller med stegringar för varje intervall, 35 min. Kräktes nästan. På riktigt. Men skönt på något sjukt sätt att få svettas ordentligt och utföra ett monotont arbete. Länge sen jag stod på en konditionsmaskin (Förutom PRM då).

Yogapasset gick däremot strålande. Älskade söndagsrutin, hängivna och entusiastiska deltagare. Har dessutom hoppat på utmaningen #inversionarmy på instagram där man fram till jul får en ny upp-och-nedvändning att bemästra, fota och lägga upp. Inspirerande yoginnan Monika Björn som värvat mig. Riktigt roligt! Har hunnit med 2 asanas hittills. Gav mig extra yogainspiration.

Avslutade kvällen med att se filmen Amour på Hagabion. Brukar inte ta upp filmer här på bloggen men den här var helt fantastiskt och förtjänar några rader. Rekommenderar alla att se den, otroligt gripande, fin, verklig och sorglig. Ett glad rödvin och en cyrano-pizza senare och helgen var fulländad.

Livet...