Träning som terapi

Vilken helg. Haft fullt upp med middagar, lägenhetensfix, admin, planering, jobb och möten av alla dess slag. Det senaste har väl yrkeslivet känts lite kaotiskt och jag har haft svårt att få ihop allt, veta hur jag ska prioritera och hur framtiden kommer se ut. Har känt mig lite stressad och splittrad över detta, vilket så klart påverkat träningslusten. Men på något vis börjar allt nu successivt ordna upp sig, sakta men säkert börjar jag hitta min plats och jag känner mer och mer tillit till att allt kommer bli bra. Dessutom ger träningen mig distans, utlopp för min frustration och hjälper mig att fokusera på det som händer här och nu. Utan den hade jag varit troligen varit en mycket deppigare variant av Sierra!

Lördag vilade jag, vilket faktiskt kändes jätteskönt. Idag blev det tyvärr ingen yoga då jag var bortrest, istället blev det ett gott kvällspass på kettlebell center  med David. De här passen är verkligen som terapi för mig, mår så bra! Ingen stress, tunga lyft, lång vila mellan övningar, bästa träningssällskapet och jag styr passets innehåll efter vad jag känner för. Helt fantastiskt skönt efter en stressig helg.

Dagens terapisession!

Double Snatch 
Vikt: 2 x 14 kg
Set: 10 x (5)
Tot: 1400 kg

Bench Press
40 kg - 10
45 kg - 8
50 kg - 6
55 kg - 6
60 kg- 3, 3, 3, 3
Tot: 2110 kg

Back Squat
40 kg - 10
50 kg - 8
55 kg - 8
60 kg - 6
65 kg - 5
70 kg- 3, 3
Tot: 2345 kg

Snatch MSLaP
Vikt. 22 kg
Kadens 5 reps/10 sek
Vila: 1 min
Set: 20
Tot: 100 reps, 2200 kg

Passet som sådant gick jättebra. Bänkpressen var däremot lite tyngre än normalt och David noterade att jag "tvekade" länge på vägen ner till bröstkorgen när jag gav mig an 60 kg, vilket gjorde det otroligt tungt och ostabilt att pressa upp stången igen. Men lite mer beslutsamhet i sista setet gick det mycket bättre. Detta är utan tvekan ett uttryck av mitt vanligaste mentala hinder - avsaknad av tillit till min egen förmåga. Det är något jag får anpassa mig efter och ta för vad det är. Som tur är är jag envis och älskar progression, så jag brukar kunna lösa det ändå.

Knäböjen kändes stabil, men 70 kg är onekligen tungt för mig. Kommer behöva jobba en del med den här vikten innan jag kan gå vidare. Snatchen kändes otroligt lätt. Ska gå vidare i protokollet nästa vecka och då tror jag inte att jag kommer ha samma utlåtande...

Dags att slå sig till ro och visualisera morgondagens marklyft, bättre än ett glas vin för själen!