Mentala hinder

Den här veckan har träningen gått riktigt bra. Jag har utvecklats fysiskt och fram för allt ökat mitt självförtroende inför RKC. Marklyften sitter som de ska, jag börjar öva upp uthålligheten i mina chins och kettlebellteknikerna överlag börjar kännas bra, vilket har lett till att jag ökat vikten på klotet i flera övningar.

Enligt mitt nya träningsuplägg ska jag börja göra chins med en extra 5 kg vikt, så i fredags utmanade David Liljeros mig att testa chins med vikt. Vi började med + 5 kg, som gick hur lätt som helst. "testa tian då" lät det sen, och visst det gick också lätt. Som en kul grej utmanade han mig att testa + 15 kg. Och det gick. Helt fantastiskt, men lite obehagligt, att det är en så stor diskrepans mellan jag tror jag klarar av och det min kropp faktiskt är kapabel till... Om jag klarar detta, vad mer kan jag åstadkomma?

Lite bilder från i fredags, tvivelaktig teknik, men ändå. Man ska ju börja någonstans. 

+ 10 kg

+ 15 kg (jag tar mig liiite längre upp, bilden togs lite tidigt ;)

TGU var en annan övning som jag slog PR på i fredags (kettlebellcenter är ett magiskt ställe). Har kämpat med 10 kg och haft svårt med tekniken, i fredags klarade jag en TGU med 20 kg. Mentala hinder som bortblåsta! 

Dessutom har jag tagit beslutet att bli både RPM instruktör (audition om 2 veckor) och PT.... Mer om det kommer snart ;) 

Mycket snack om träning, jag vet. Men, träning är någonting som får mig att må bra även i andra områden. Utan träningen hade jag inte njutit lika mycket av att spendera tid med min sambo, mina hundar och vänner. Träningen dämpar min överskottsenergi, gör mig mindre ängslig och mer avslappnad. Och jöseses vad jag njuter av att unna mig en stor godispåse till bion efter en veckas hårdträning... Fysik aktivitet är fantastiskt. Try it.