Opretentiös löpning

Jag har under ett par veckors tid försökt att återuppta löpningen. För någon anledningen faller jag lätt ifrån löpningen, trots att det är någonting jag verkligen gillar att göra. Det blir lätt prestationskrävande och jag överanalyserar tempo och min egen utveckling i spåret med kanske lite för kritiska ögon.

Jag tror på att träning ska vara kul, så jag bestämde mig för att hitta tillbaka till det roliga med att springa, annars fick det vara. Lösningen blev i mitt fall att sänka kraven i 4 steg.

När jag springer ska jag oftast:

1) Springa i VFF
2) Helst på morgonen
3)Ta sällskap av min hund Zigge (inte den snabbaste vovven i stan, iaf inte när han är kopplad.)
4) Springa i terräng/backig elljusspår

De här förutsättningarna sänkte kraven på min löpning eftersom de medför ett långsammare tempo och ett annat fokus. Det som hjälpt mig mest är att springa med Zigge. Från att få jaga honom i varje backe och kasta pinnar omkring mig för att få igång honom har han nu överträffat mina förväntningar och fick mig i morse att sprinta upp för varje backe och springa fartlek så fort det blev plant.

Så från att ha jagat honom jagar han numera mig...

Ser fram emot nästa 11 km terränglopp i VFF med gänget från Kettlebell Center i början av September, tack vare Zigge kommer jag vara redo!